sofia om sig själv

Vad händer med alla människor? De där som ser ut sådär, vad händer med dem? De som beter sig sådär, vad händer med dem? Vilka blir de sen?

Ah, sådär har jag hållit på och tänkt en del den senaste tiden. Vad blir det av folk? Och framför allt då - vad händer med de som är som jag, ser ut som jag, gör som jag?

Lite tvärtom har jag tänkt också. De som ser ut sådär, hur såg de ut förr? De som är på det där viset, hur var de förr? Det är lite läskigt med sådant som inte fanns förr. Jag menar, hur blev alla de som slavade framför datorerna varje dag när de blev 80 år gamla? Hur blev alla de som växte upp med mina kostvanor? Det är ju ett experiment. Fast det är klart, man måste väl experimentera med sådant.

Det kan hända att jag kom in i de här tankebanorna på grund av att många av mina digitala bilder har försvunnit i och med datakrascher här hemma. Jag var visst naiv och trodde att datorer skulle leva för evigt. No backup. Möjligtvis går de att få tillbaka ändå, fast kanske inte. Min musik däremot, upptäckte jag, var sparad. Den hade jag ju bränt ner på cd-skivor. All musik jag lyssnade på sen jag började lyssna på musik ungefär hade jag bränt ner och stoppat i fodral. Det är jag oerhört glad över faktiskt för det är inte heller så lätt att få tag på. Även om den är det så är det svårt att minnas vad jag faktiskt lyssnade på eller vad låtarna hette. Jag fattar inte att jag inte gjorde så med mina bilder?

Usch, digital information känns så sårbar. Alltså ja, kopplingen kanske inte var så uppenbar. Men jag menar att gamla bilder som man jämför med presens säger en hel del. Jag vill kunna titta tillbaka på mitt liv. Jag vill ha bevis på att någonting har skett. Jag tycker det är roligt att min pappa är likadan och har tagit bilder och filmat hela min uppväxt. Han är smart nog att göra säkerhetskopieringar också. Jag kom på att jag skulle göra det en dag innan datorn dog men jag hann inte! Jag förutspådde att den skulle dö, faktiskt.

Nu är det ju snö. Det borde jag nästan skriva nånting om. Det var ju otroligt att det var snö på julafton, första gången på åtta år tror jag det var! Jag borde älska det här vädret! Det gör jag nog också, bara det att jag aldrig är ute när det är ljust längre. Då sover jag. Jag sover ganska exakt de timmar då det är ljust faktiskt. Så jag får ju aldrig riktigt se det här fantastiska som mamma pratar om. Hon vet också att uppskatta bra väder. Hon kan till och med ta vara på det...

Men, nu har jag slutat skriva på det här inlägget för länge sen så jag får nog ta och posta det här!