sofia om sig själv

Nej, det verkar som man bara kan skriva jättekorta inlägg via sms. Inte för att jag inte orkar skriva längre utan för att antalet tillåtna tecken är ruskigt få! Jag tycker lite synd om mig själv nu.. Jag vill liksom aldrig gå och lägga mig för att sova eftersom jag inte tycker dagen har börjat än! Iofs kan man ju gå och lägga sig och hoppas på att nästa dag blir rolig! Haha, herregud vad bittert de där lät. The phantom of the opera is here Aja, får ta o avsluta här! Högst ofrivilligt! Suck

Hej. Jag provar nu att blogga från mobilen. Ligger i Vilhelms säng. Har en konstig känsla kvar i kroppen sen igår. Det är svårt att beskriva. Jag känner mig bara väldigt tom. Känner oxå att det här lovet har varat i en eeevigheeet nu! Jag har inte gjort nånting heller för jag har varit låst av den här känslan av att man måste plugga. Då kan man ju inte ge sig iväg nånstans o hitta på nåt kul. Jag har inte ens tillåtit mig att logga in på msn idag. Eller.. jag kikade lite på dom andra som var online bara..

Alltså jag avlider. Jag känner av en abstinens. Det är nog därför jag så fruktansvärt gärna vill göra något ikväll. Det blir alltid såhär när jag har druckit kaffe! Haha! Men nu känns det som att det är något mer.

Koffeinkicken gör så jag liksom får ont i magen och blir väldigt förväntansfull. Det är precis som att så fort jag druckit kaffe väntar sig kroppen att något särskilt ska hända. Jag blir liksom väldigt uppspelt, men det brukar ju liksom lägga sig efter ett tag. Och visst, oron i magen är så gott som borta, men jag kan ändå inte sluta tänka på att det ska hända något!
 
Nu är klockan snart 00:00 liksom och jag känner mig sjukligt förväntansfull. Eftersom jag just insåg att det här inte var helt okej bestämde jag mig för att blogga om det och stå emot abstinensen. De senaste dagarna har jag tänkt på att jag inte analyserar saker lika mycket som jag gorde förut. Det tyckte jag lät ohälsosamt, ja rent utav farligt. Därför vill jag börja analysera mera igen!

Jag tycker inte om beroenden i någon form. Abstinens kan inte jag se att det skulle kunna finnas utan ett beroende. Ingen rök utan eld med andra ord. Man blir ju beroende av kickar av alla de slag och nu har jag väl gått och blivit beroende av nånting så diffust som "att göra något på kvällen". Herre min skapare, haha. Jag tror jag får ta och lugna ner mig lite!

Då allting handlar om mig också så känner jag mig djupt egocentrerad. Är det så att jag i någon mån vill vara deppig och säga negativa saker om mig själv? Jag som just trodde att jag var ganska stabil i psyket. Ingen aning om det stämmer eller inte.

Idag fick jag reda på att min bästastebästa vän sedan födseln ska flytta! Det är bara så overkligt! Helt sinnessjukt. Vi har alltid i hela våra liv bott i samma hus och våra mammor har varit kompisar och sådär. Hon och hennes familj har ju liksom alltid funnits där och jag har så fruktansvärt många och fina minnen från just det huset där de tack och lov fortfarnde bor än så länge. Att få det här beskedet var som att få höra en dödsdom. Det är bara att vänta in döden liksom.

Denna flytt fick mig att tänka på hemska saker. Jag är fruktansvärt konservativ på många sätt. Jag vill att saker och ting ska vara som de alltid ha varit. Jag vill ha kvar alla mina vänner som jag alltid har haft. Jag vill till och med att folk jag brukar ha omkring mig men som jag aldrig pratar med eller har någon egentlig relation till ska finnas kvar där för evigt. Jag tycker inte om förgängligheten som följer med en överallt. Jag vill ha trygghet. Mycket trygghet. Saker ska vara beständiga. Helst vara för evigt. Okej, jag kanske överdriver en smula, men det är ändå ett tydligt drag hos mig.

Jag kom på hur maktlös man är. Även om jag bor kvar för evigt kan jag inte hindra andra från att flytta. Om man själv står kvar på samma ställe men allting runt omkring en förändras så befinner man sig ju inte på samma ställe längre i alla fall liksom. När min vän flyttar förlorar även mitt eget hem lite i värde för mig personligen. Mitt hem som jag såg som en beständig trygghet var kanske inte är så beständig trots allt.

Även det hårdaste materialet kan brytas ned till mycket små beståndsdelar. Berg blir till sand. Ett finhackat mjöl är det som blir kvar när allting är genomarbetat. Lite så känner jag mig nu. Som en påse mjöl. Jag har alla bitarna av det som en gång fanns men de är oigenkänneliga och omöjliga att foga samman igen. Hade ingen aning om att det här skulle kunna ta mig så hårt. Hade inte ägnat en tanke åt att det här över huvud taget skulle kunna inträffa för den delen heller.

Natten till idag sov jag kanske 1-2 timmar. Jag har nog kanske aldrig sovit så lite och nu känner jag av sömnbristen ganska ordentligt faktiskt. Det är lite läskigt.

Aja, hur som helst så ska jag nog avsluta inägget här innan jag somnar.

Vi tar det en annan gång, som jag brukar säga!

Leave it! Shut up and sleep!