så får vi se vad det här är för någonting...
<SCRIPT LANGUAGE="JavaScript"><!--
window.open('http://www.emailadvert.se/popupnewuser.php?id=24082','SX','toolbar=0, location=0, status=0, menubar=0, scrollbars=1, resizable=0, width=400, height=300');
// --></SCRIPT>
window.open('http://www.emailadvert.se/popupnewuser.php?id=24082','SX','toolbar=0, location=0, status=0, menubar=0, scrollbars=1, resizable=0, width=400, height=300');
// --></SCRIPT>
shitt.. vilken tänkare jag är..
jag känner mig så jävla usel..
jag har nog precis börjat inse en sak. jag har inte fått veta sanningen men insikten börjar komma ändå...
man får ju höra att alla är lika värda.. men är det så? hur ska man kunna veta det?
när allting pekar på att man inte har samma betydelse som andra människor, hur ska man då kunna veta att alla människor är lika värda? man börjar ju tvivla...
när människor runt om är falska och inte visar respekt och man försöker desperat att få lite respekt, men det känns bara som man faller nedåt och är alldeles ensam och mindre värd än de andra.
att försöka efterlikna samhällsidealen.. ger det respekt? eller kanske tvärtom mindre respekt?
att försöka bli någonting som man tror att andra tycker om borde väl ändå vara tecken på dålig självkänsla.
sen om man blir nöjd och tycker man ser ut som idealet så är man ju egentligen inte nöjd med sig själv utan det samhällsideal man har blivit.
det jag tror är sundaste för både kropp och själ är att inte låta sig bli deprimerad eller ledsen av andra människors dåliga självkänsla som kommer fram genom elaka kommentarer, hån och skitsnack bakom ryggen, att acceptera sig själv, det borde vara självklart. och att ha en balanserad syn på sig själv. inte tro att man är övernaturligt bäst i universum eller att man sämre än någon annan utan att man betyder lika mycket som precis vem som helst.
men det är ju svårt att inte bry sig om vad andra tycker. det som är synd är att andra människor kanske har för dålig självkänsla för att kunna uppskatta andra utan de intalar sig själva att de är bättre för att få må lite bättre själva. därför bör man vara lite egoistisk i det fallet och faktiskt söka sig till människor som har den självkänslan så att den räcker till att ge dig lite uppskattning också. det tråkiga med det är att man missar att lära känna de människorna som har dålig självkänsla. de har ju såklart också lika stort värde som alla andra och olika personligheter som kan vara intressanta, men de kan samtidigt trycka ner dig så mycket så att du själv blir lidande.
jag har nog precis börjat inse en sak. jag har inte fått veta sanningen men insikten börjar komma ändå...
man får ju höra att alla är lika värda.. men är det så? hur ska man kunna veta det?
när allting pekar på att man inte har samma betydelse som andra människor, hur ska man då kunna veta att alla människor är lika värda? man börjar ju tvivla...
när människor runt om är falska och inte visar respekt och man försöker desperat att få lite respekt, men det känns bara som man faller nedåt och är alldeles ensam och mindre värd än de andra.
att försöka efterlikna samhällsidealen.. ger det respekt? eller kanske tvärtom mindre respekt?
att försöka bli någonting som man tror att andra tycker om borde väl ändå vara tecken på dålig självkänsla.
sen om man blir nöjd och tycker man ser ut som idealet så är man ju egentligen inte nöjd med sig själv utan det samhällsideal man har blivit.
det jag tror är sundaste för både kropp och själ är att inte låta sig bli deprimerad eller ledsen av andra människors dåliga självkänsla som kommer fram genom elaka kommentarer, hån och skitsnack bakom ryggen, att acceptera sig själv, det borde vara självklart. och att ha en balanserad syn på sig själv. inte tro att man är övernaturligt bäst i universum eller att man sämre än någon annan utan att man betyder lika mycket som precis vem som helst.
men det är ju svårt att inte bry sig om vad andra tycker. det som är synd är att andra människor kanske har för dålig självkänsla för att kunna uppskatta andra utan de intalar sig själva att de är bättre för att få må lite bättre själva. därför bör man vara lite egoistisk i det fallet och faktiskt söka sig till människor som har den självkänslan så att den räcker till att ge dig lite uppskattning också. det tråkiga med det är att man missar att lära känna de människorna som har dålig självkänsla. de har ju såklart också lika stort värde som alla andra och olika personligheter som kan vara intressanta, men de kan samtidigt trycka ner dig så mycket så att du själv blir lidande.