sofia om sig själv

Idag blev jag lurad! Både en och två och tre gånger. För det första så läste jag engelskaboken till idag men det hade ingen annan gjort så nu blir det till att prata om den på onsdag istället. Jag som sträckläste den precis hela dagen igår bara för man skulle ha gjort det till idag. Men aja... Sen när jag skulle lämna in min wordlist så kom en annan kille i klassen och lämnade in sin perfekt skrivna MVG +++-wordlist så då stoppade jag tillbaka min i väskan igen.. Jag kände mig rätt lurad då också. Inte visste jag att man skulle ha tio kolumner med allt från ordets historia till vilket sidnummer ordet fanns i boken.

Den tredje gången så lurade jennfer mig att hon skulle flytta, att hennes mami hade fått ett hus hon hade budat på. Jag vet ju att dom åker och tittar på flera hus i veckan och har tänkt att flytta någongång i framtiden sådär, men kanske om ett par år tänkte jag.. Men det slog mig att det kan hända närsomhelst. Det gav mig en märklig känsla. Man blir så maktlös när folk flyttar. Det finns ju liksom ingenting man kan göra. Folk bara försvinner. Bara några timmar tidigare hade jag suttit och skrivit ett kort till Ida som nyligen flyttat. Det var precis som förr när vi alltid brukade brevväxla på somrarna. Ska jag börja sitta och skriva brev till jennfer också? Visst finns internet men när man håller kontakten med såväl skolkamrater, som kusiner, lågstadiekompisar, konfakompisar, lärare och kompisars småsyskon via msn och facebook - hur ska man då kunna skilja på olika sorters relationer? Att man har någon på sin friendlist på facebook säger liksom inte så mycket.

Skulle Saltsjöbanan ha en slogan som löd: "Det är på Saltsjöbanan det händer" skulle jag vara beredd att hålla med faktiskt. Det är fruktansvärt många företag som har något liknande och det är ruggigt få av dem som kan bära upp det men Saltsjöbanan kan. Jag vet inte hur mycket jag fått uppleva på tåget alltså. Inte är det lite i alla fall. Särskilt en resa till skolan minns jag med vördnad och förundran. Jag vet inte om jag har skrivit om det förut men om inte så ska jag göra det en dag. Jag kan fortfarande inte förstå hur den resan kunde vara möjlig.

Av någon anledning har jag börjat nöja mig med att skriva ganska korta inlägg (relativt mina tidigare alltså). Jag tror detta får duga för dagen.











"I understood I had read to much English when it sounded strange to my ears, hearing my mother and brother speaking Swedish."

Den senaste tiden (jag som inte kan hålla mig från att prata om "tider") har vardagen gjort sig tråkigt påmind. Nu är det prov varje vecka och inte mycket tid blir över till annat än det allra nödvändigaste. Det man gör är att försöka få ihop alla delar av livet likt en småbarnsförälder. Det blir till att pusta ut sen när höstlovet kommer. När alla måsten försvinner för stunden kommer medvetandet tillbaka.

Ibland när jag tänker på skolan kan jag riktigt känna stressen komma anfallandes i kroppen. Varje gång det händer blir min utväg att skriva ned en lista på det som måste göras, helst tillsammans med en tidsplan. Då blir jag lite lugnare ett tag till det jag märker att jag glömt bort den totalt och jag inte har kontroll över det längre.

Äsch, jag har inget tålamod att skriva om det här!

Det jag vill skriva om är... ingenting för den här bloggen.

Dags att inta nästa medium.



Tid att ta farväl

En person och jag har pratat. Vi kom fram till att vi måste fokusera mer på oss själva. Vi måste ta tillbaka vi:et som vi hade. Det handlar om oss. Det vi går igenom går vi igenom tillsammans. Man måste koncentrera sig. Om för många trådar drar i en samtidigt kan man inte vara närvarande. Då lever man inte i nuet. Det har hänt för mycket den senaste tiden. Det känns som tiden man hade utan att man märkt det har försvunnit. Något har hamnat i vägen. Nu har man ingen kontroll längre. Vill tillbaka till kontrollen, till det man trodde man hade, men som man faktiskt inte uppskattade då.

Jag var SÅÅÅÅÅÅ TAAAGGAAAAD ikväll!!!

Vi är inte såna som i slutet får varann

Och alla bara pratar
"är det sant?" och "jag har hört om dig"
Jag kommer aldrig tillbaka hit igen
Neonskyltar på gatorna
sänder ljus till mig och skatorna
Alla dansar, och jag tänker
är du också själv?
Var är du ikväll?