sofia om sig själv

Jag vet att det är sent och att jag redan har bloggat idag men inspirationen tar ingen hänsyn.

De senaste dagarna har ett litet drama ägt rum. Inte i mitt eget liv men på ett litet hörn kan man säga så har jag fått deala med ett etiskt dilemma. Att säga att det är ett etiskt dilemma är i och för sig att förminska det tycker jag. Det handlar om tusen olika saker på samma gång men det är ändå intressant nu när vi läser religion att ha ett verkligt prolblem att söka svar i.

Jag har fått höra om och diskuterat detta fram och tillbaka nu 24/7. Jag och den berörda personen har analyserat utifrån hundra olika perspektiv själva, sedan har vi besökt åtminstone två stycken otroligt klarsynta och duktiga hobbypsykologer som har ägnat sin fulla energi och engagemang åt frågan. Fakta har rabblats upp och fogats samman, handlingar har testats teoretiskt och konsekvenserna har analyserats ihärdigt. Allting känns som en enda röra och jag har tappat tråden men aha-upplevelserna har duggat tätt och det var länge sedan jag ägnade så mycket energi och tankeverksamhet åt något som inte rör mig själv. Det känns nyttigt. En sak jag kan konstatera är i alla fall att jag önskar mig lite mer struktur.

När jag hamnar i ovana situationer ägnar jag mig så mycket åt att känna in situationen, fascineras och bli berörd att jag nästan hamnar utanför mig själv. Detta hindrar mig från att faktiskt ta del av det som händer, att interagera. Istället sitter jag och iakttar det som händer runt omkring mig. Det är nog ungefär som att sitta och glo på tv skulle jag tro. Dessutom så vänjer jag mig inte så fort vid nya saker. Jag tycker att allting är nytt som inte tog sin början innan 2007 ungefär. Det är inte precis så att jag har vant mig vid att gå i den skola jag har gått i i två år t.ex. Hur ska detta gå egentligen? Ju äldre man blir desto fortare går ju tiden, det vet alla.

Då Magnus Uggla är lite av min nya idol så poppade den här raden upp i mitt huvud nu -  "Jag vill ju läsa, bli en lärd en..."

Hur som helst så är allt för rörigt just nu. Vad ofta det är så att det antingen är fullsmockat eller alldeles tomt! Jag tror jag behöver städa faktiskt. Jag som trivs så bra när det är stökigt i mitt rum...

Nytt fokus: Ingenting

Eller jag vet vad jag ska göra! Skriva ned saker i punktade listor! Självfallet! Jag behöver rader och styckeindelnigar för att fungera. Hur kunde jag glömma det? Strukturen som jag önskade i början av inlägget visste jag inte hur jag skulle få tag på. Kan svaret vara att jag hade glömt bort vem jag var? Jag tror nästan det faktiskt. Herre gud, vad läskigt...


Haha ärligt talat så känner jag mig ganska lättad nu. I know what has to be done. Logik och järnkoll.










Peace out då, homies! Jag lär finnas tillgänglig i skewl efter schemat ett par veckor till och... ring gärna!

Det är blixten som får min själ att ögonblickligen släppa det tunga allvar som finns i min värld. Om jag får det att regna så kan väl du få åskan att gå?

Dagar som förr var få har gått och blivit många nu. Jag är stum men inte döv. Jag är lam men det rör sig fortfarande i mitt huvud.

Smiter jag så vandrar jag omkring fascinerad och betraktar omgivningarna här för jag vill känna mig hemma i den värld som tillhör er som bor i the Salt Lake Baths.

Nu har jag precis kommit hem från skolan. Middag har jag ätit och fysikböckerna har jag lagt fram på bordet. Strax ska jag sätta på kaffe och titta lite mer på fysiken. Så underbart härligt det är att ha sådana rutiner!

Idag när jag kom hem tänkte jag lite mer på vilken lång resa jag har till och från skolan egentligen. Vilket slöseri med tid kan man ju tycka, fast jag tycker om det. Samma väg varje dag. Det ger ju också en rutin. Jag tycker om rutiner. Det kom jag underfund med vårterminen 2007 när jag varken gick i skolan, jobbade eller hade någon annan huvudsaklig sysselsättning. Även om jag inte direkt minns så mycket av den tiden om jag inte tänker efter ordentligt så kommer jag ihåg att jag började spela piano varje dag, läsa DN varje dag och så hade jag stenkoll på vad som gick på tv...

Resan fram och tillbaka till skolan är ju för det mesta ganska svår att variera. Visst kan jag välja om jag vill hoppa av vid Nacka eller Sickla station men det är nog också det enda som jag kan påverka själv. Knappt det heller för vilken station som är bäst att gå av vid beror på om det är heltåget, 20-tåget eller 40-tåget. Därför tycker jag det är kul när det händer någonting annorlunda. En dag i förra veckan t.ex. Då gick inga tåg mellan Solsidan och Igelboda och jag var tvungen att gå till skolan. Hade inte det hänt hade jag nog aldrig lärt mig att hitta mellan Igelboda och skolan, haha. En dag för ungefär två veckor sen såg jag en blottare vid Lillängens station. Det var ju också något som "piggade upp". Eller nja, det var mest obehagligt...

Jag tror jag vet nu vad som ska hjälpa mig i skolan - kaffe! För mycket kaffe gör iofs så jag sitter och studsar upp och ned på lektionerna men en lagom dos tror jag faktiskt får mig att koncentrera mig bättre. Både idag och igår hängde jag med ordentligt på alla genomgångar i skolan, haha. Min nya strategi för skolan blir helt enkelt att dricka kaffe, följa med på genomgångarna, plugga på lektionerna och gå på lektionerna.

Jag har märkt att jag aldrig har tid att ens fundera över vad jag sätter på mig för kläder nu för tiden! Tänk om det bara kunde fixa sig av sig självt...

Ett tag vet jag att jag faktiskt nästan var lite orolig för mig själv för jag upplevde att jag hade slutat analysera saker och ting. Tack och lov så känner jag inte så nu. Den perioden är över. Inte för att jag direkt tycker jag analyserar sönder allting. Jag tror snarare att jag är inne i en annan period nu. Just nu är jag inne i den perioden som alltid kommer i början av hösten. Sköta skolan & bli kär-perioden, en mycket angenäm period. Den brukar väl vara till oktober eller november ungefär. Den är den mest tydliga av alla. Den är ju i alla fall den som är lättast att känna igen eftersom den återkommer. Det gör ju faktiskt inte alla. Nu till det jag undrar då - tänker andra också såhär? Årstiderna har ju alla gemensamt ändå och jag tror de påverkar alla så något liknande borde väl andra känna av också. Hm, hm hmm..

Nu kom Gustav in i mitt rum och sa att han hade kommit in på Rytmus! Han är 93:a och har just börjat på Kungsholmens gymnasium på natur/körsång. Gustav gick ju tidigare i en av Eklidens musikklasser och har alltså valt att fortsätta med musiken på gymnasiet. Undrar hur många som gör det när de gått i musikklass i grundskolan? När han skulle välja gymnasie så valde han Rytmus framför Kungsholmen men när man har gått i en skola i nästan en månad och varit inställd på att gå där i tre år så blir det ju lite konstigt att byta bara sådär. Aja, får väl se hur han gör.

Jaha, då var det redan avgjort verkar det som! Nu för en sekund sen kom han in här och sa att han hade kommit in på den kammarkör han sökte till som fanns på hans skola på Kungsholmen. Han var visst tvärsäker på att han inte skulle komma in då det endast var fem personer från fyra klasser som skulle komma in och det var jättepopulärt att söka in. Det gör ju faktiskt Kungsholmen något mer intressant...

Just det, från Idas hus (utanför vilket det växer i princip oemotståndliga krusbär) ropade idag en av de byggarbetare som håller på med huset och se där, Martin, Jennfers killes brorsa jobbade visst med det huset och hade sett mig gå förbi redan tre gånger, haha.






Well, well. Klockan är kväll nästan och nu måste jag ha mitt kaffe.




// Antecknaren

Nu har man någonting nytt påbörjat då igen. Eller så kanske någonting gammalt håller på att avslutas. Det är ju trots allt det sista året på gymnasiet och jag känner det som att det kommer vara slut redan nästa vecka ungefär. Samtidigt vet jag inte om jag kommer lyckas stå ut den lilla tiden som är kvar.

En sak som jag kanske inte har skrivit är att min kusin Emelie skulle flytta in här hos oss ett tag. Hon har redan flyttat ut nu iofs men en vecka bodde hon här för hon skulle läsa på Stockholms universitet. Stadsplanerare ska hon läsa till. Aldrig har vi väl haft det så städat hemma som då! Nu såhär tre dagar efter flytten börjar det sakta men säkert förfalla igen.

Jag räknade ut igår att om jag får MVG i alla restrerande kurser på gymnasiet så kan jag max få 18,7 i betyg tror jag det var. Awesome. Not.

Jag har i alla fall lyckats skrapa ihop mina 2500 poäng nu vilket är en lättnad ändå. Vår syv på skolan är inte direkt att lita på så det gäller att fixa allt det där själv.

Nu såhär i september sörjer jag att blåbärssäsongen är över. Mamma pratade om att plocka lingon men jag vet inte, det är ju inte riktigt samma sak. Lingon är inte lika goda och finns inte i lika stora mängder som blåbär. Några bär jag däremot gärna skulle plocka är min kompis Idas föredetta krusbär. Föredetta eftersom hon har flyttat därifrån och därmed inte är ägare till bären längre. Hennes hus stod tomt i nästan två månader och jag kände mig som Tommy och Annika i Pippi när de stod utanför Pippis hus och undrade vem som skulle flytta in varje gång jag gick förbi. Nu är en byggfirma i full gång med att göra nånting på utsidan av huset. De har täckt hela fasaden med någonting. Det ser ut som att något stort projekt är på gång. Jag följer allt som händer med stor spänning.

En sak jag irriterar mig på varje morgon är att jag inte kan hitta varken mina svarta le coq sportif-skor eller skosnörena till mina converse! Alla skor jag har att använda får jag skoskav utav. Ett elände alltså.

Jag har upptäckt att jag har blivit en del av en ny grupp. Jag är otroligt glad över det. Nej, förresten, två nya grupper. Peter kallar det för ett "thirdwheel-jobb" för min del men jag har börjat tycka om den här gruppen. Nu skulle det vara väldigt tråkigt om den försvann faktiskt. Vad tomt det skulle bli om det tog slut. Jag som precis har börjat vänja mig.

Det är så skönt nu att jag har börjat gå och lägga mig i tid. Klockan 22.00 ligger jag typ i sängen och sover. Helt fantastiskt. I lördags när jag och Jennfer var på den trevliga lilla lokala festivalen här så gick vi hem klockan elva och gick direkt och la oss för att sova. Jag är imponerad över oss alltså. Jag är rätt imponerad över att jag har 100% närvaro i skolan också. Det ska bli kul att se hur länge det går att hålla.

Nu är vi ju också inne i en årstidsväxling. Jag som tycker vi har haft sommar en hel evighet nu ser faktiskt fram emot att få ta fram höstkläderna. Det blev så tomt när jag bara för några timmar sedan plockade undan mina vinterjackor från hallen här hemma. Mamma tyckte att det liksom inte var vinter längre. Jag kontrade med att det faktiskt just höll på att bli dags att ta fram dem.

Mamma är ju helt hysterisk nu för vi ska ha den här konstrundan här hemma. Typ ALLA möbler ska flyttas bort från vardagsrummet och bort till alla möjliga delar av huset, fönsterna ska putsas, gräsmattan ska klippas osv. och alla tvingas hjälpa till med det här. Jag, mamma och pappa har släpat en massa bokhyllor och grejer. Usch och fy. Men på lördag ska det vara klart. Jag ser fram emot att få mina tavlor inramade också!

Vår tvättmaskin är fortfarande sönder förresten. Som tur är så har vi ju en till och sen ska vi ta hem den vi har på landet också. Fast vi måste ändå köpa en ny. Jag och mamma tycker vi borde köpa en till dusch också...

Just det! En helt galen grej är ju att matta glödlampor har förbjudits! De slutade att säljas igår. Smart, verkligen. Sen ska ju typ alla vanliga glödlampor förbjudas och ersättas med lågenergilampor. Jag läste en insändare i DN som skrev att vi nordbor kommer att förlora på det här. Vi har det mörkare och kallare än övriga EU där samma förbud införs och vi behöver det ljus och även den värme som glödlamporna avger. Om vi istället börjar använda en massa lågenergilampor som inte avger samma mängd värme kommer vi att behöva kompensera värmeförlusten på annat sätt och det blir inte mindre kostsamt eller mer miljövänligt. How nice liksom.



JAG SAKNAR 90-ORNA!

 

Det värsta är väl när alla försvinner och man inte vet var de har tagit vägen?