sofia om sig själv

Näe! Jag vill skriva mera!

Jag vet inte varför men jag har fått allergi mot korta blogginlägg skrivna av mig själv.

Den sista tiden har vår tomt successivt blivit mer och mer fylld av saker som inte ser ut att höra hemma där. Denna kännbara felplacering gör att det ser väldigt skräpigt ut. Anledningen till alla felplacerade saker är att alla dessa prylar är gåvor från min väns familj, min vän som skulle flytta alltså.. Ett tag såg deras tomt ut sådär, nu är det vår tur istället..

En grej har vi däremot blivit av med. Det var en gammal frys som vi hade i förrådet. Den var det en annan granne som ville ha. Detta har fått mig att fundera lite över "prylars" värde för folk. Kan man ge bort och sälja saker hur som helst? Jag känner ändå ganska starkt att mina saker är just MINA saker. Vissa saker känner jag så starka band till att jag måste ha dem intill eller i sängen när jag sover. Det kan vara stora högar av grejer alltså...

Mamma pratar om att hon vill sälja saker på blocket. Ut med gamla soffan, sängen etc och in med nytt (eller gärna något antikt som hon har hittat på auktion och renoverat). Hon tjatar också på att jag ska göra om i mitt rum. Problemet är ju bara att det är för sent. Jag har haft mitt rum såhär i över 16 år och kan inte minnas att det har sett annorlunda ut. Då är jag inte heller särskilt öppen för att ändra på det faktiskt.

Det är också frågan om vem som ska ha vilket sovrum. Gustav vill ha mitt rum för det är minst och således det som är mest lättstädat (tror han). Jag vill också ha mitt rum eftersom jag alltid har haft det. Vilhelm vill väl egentligen ha det rummet han har för att använda som förråd för hans grejer ungefär. Sover gör han helst uppe bredvid mamma. Själv sov jag nere i vardagsrummet första halvan av det här året men har nu flyttat upp och Gustav sover sedan flera år tillbaka i Vilhelms rum. Hans eget står helt öde. Det är aldrig någon som går in där. Låter det krångligt?

Men tillbaka till prylarna..

Det är ju otroligt hur dödsbon kan säljas hela rakt av. Tänk om alla ens egna grejer bara skulle auktioneras ut eller till och med hamna på soptippen! Men alltid finns det ett överskott på saker verkar det som. Alltid har man något att göra sig av med. Många har ju börjat tänka på det här nu att det kanske inte är så dumt med byteshandel och 2nd hand. Det har ju blivit oerhört populärt. En motreaktion mot konsumtionssamhället? Det här är ju visserligen konsumtion fast grejerna byter ägare några gånger innan de kasseras och ersätts med nytt och därmed slösas det inte på resurserna i samma takt. Man blir andrahandskonsument, tredjehandskonsument osv istället..

För mig är det en ny tanke att sälja saker jag inte behöver eller vill ha längre. Förut har allt sparats på och jag har väl knappt slängt och inte alls sålt en enda sak. Ibland har mamma kastat kläder som jag har vuxit ur eller helt sonika gett bort dem till mina syskon. Då blir jag helt vansinnig! Det är ju MINA kläder!

En dag på sommaren år 2000-nånting gick jag till något ställe i stan. Det var någon välvillig människa som hade kommit på idén att samla ihop begagnade kläder som man kunde få ett plagg av i byte mot ett annat plagg, vilket som helst som man själv tog med sig. Jag vet inte vem jag ska idiotförklara - mig själv - eller den välvilliga människan. Kläderna som fanns där var fruktansvärda. Inte på något vis bättre än det värsta jag själv kan rota fram i valfri garderob hemma. Självklart var det väl rena paradiset för sånadär lustiga människor som vill ha en "unik" och "personlig" stil, dvs såna som tar på sig vad som helst med de enda kraven att det ska vara omodernt, omatchande, klumpigt och jättefult. Ingenting jag gör om, faktiskt.

Om jag hoppar tillbaka till mitt eget rum igen så är jag lite kluven ändå.. Kanske vore det trevligt med nya tapeter, ny säng, ny garderob och sådär.. Ny säng i alla fall lätt. Sover riktigt illa i den här. Det var därför jag sov i vardagsrummet så länge. Sov även en längre period i pappas säng förut när han också tillfälligt hade bytt sovrum. Jag tror faktiskt bara det är mamma som faktiskt hela tiden har sovit där hon ska!

Just det, jag som ju engagerar mig väldigt mycket i vädret måste ju bara kommentera lite. I över två veckor var det sol och mellan 25 och 30 grader. Solen gick inte i moln det minsta lilla och mamma och jag var och badade 14 dagar i rad. Det är härligt med en sån period och det är då man undrar varför folk åker utomlands på sommaren. Jag och mamma är dessutom levande badtermometrar och jag kan säga att det var faktiskt 25 grader i vattnet när vi badade flera gånger. Überhärligt såklart. Ännu ett ändå relativt extremt väder att njuta av! Och efter sol kommer regn... Nu har det varit dagsregn och superdåligt väder några dagar. Härligt tycker jag! Började tröttna på solen. Det fina vädret ställer liksom en massa jobbiga krav på en. När det är extremdåligt väder kan jag iofs också känna ett visst krav på att ta vara på det också, men men.. Man kan ju också se det som ett ypperligt tillfälle att kolla på film och spela spel! Eller kanske läsa en bok...

Tror faktiskt jag kan nöja mig med den här längden på det här inlägget för idag.





Sov nu, förbaskade nattugglor!