sofia om sig själv

Det är en speciell liten tid som är nu. Det är jul, det är jullov, men inte nog med det - det är faktiskt vinter också!
Det har ju liksom inte varit vinter på tre år nu...
För första gången på mycket länge kan man också stiga ut på isen som hunnit frysa sig tjock av alla minusgrader. Det är det jag gillar allra mest! Jag kan faktiskt inte minnas att det har varit såhär någon gång tidigare. Det har det ju, men inte i mitt korta liv tror jag. Inte så att det har etsat sig fast något minne av att det har varit så pass kallt så att sjöarna har frusit utan att det har kommit någon snö och förstört alltihopa. Nu kan man äntligen åka skridskor på sjön!

Jag är helt tagen av detta faktiskt! Alla ger sig ut på sjön, fullt av människor (främst barnfamiljer och såna där friluftsmänniskor då såklart, men så en del vanliga dödliga som jag, mamma & co) och man ser sidor av lilla Älta som man aldrig sett tidigare! Undrar hur de som bor precis vid strandkanten tycker om att det har blivit ett promenad/skridskostråk precis utanför huset... Nu kan man utforska badplatser som man kan besöka i sommar, haha, men det bästa av allt är ju att jag och min kompanjon jennfer (!) kan mötas på endast en kvart över isen!
C'est très formidable!

Sen får man ju hoppas att det kommer lite snö också så man kan åka skidor. Eller ska vi ha en skridskovinter endast kanske? Inte så jättedum idé det heller eftersom det händer så sällan.

Ja, nu har jag börjat bli friluftsmänniska nästan också känner jag, eller kanske inte men jag bara älskar de här minusgraderna! Det är lite extremt. Inte egentligen, men känslan finns där.

Å. Ja. Å. Ja.

Nä, jag tycker inte om att blogga längre för jag har ingenting vettigt att skriva. Jag tänker för mycket och sen tänker jag för lite och det går inte ihop sig någonstans. Man kanske skulle skriva lite dagbok istället bara för att få upp nånting liksom eller starta en blogg som verkligen ingen vet om. Nu är jag ju iofs osäker på om det är någon som vet om den här bloggen ens haha, men ändå.

Just det, det är faktiskt en intressant grej att jämföra dagböcker med bloggar. Vad skiljer sig och vad är likt. En dagbok ska ju vara så privat som möjligt medan en bloggare ofta strävar efter att få sin blogg så publik som möjligt. Det måste ju påverka bloggaren eller dagboksförfattarens skrivstil och innehållet något. Eller ganska rejält. Eller jag kom på en grej. Vissa skriver ju bara precis vad de har gjort under dagen! En typisk dagboksbloggerska, för det är ju bara tjejer som gör det, eller hur? *blink, blink* eller *host, host* eller haha

En blogg är ju mer att visa upp sig på. "Här är jag! Hej världen! Läs vad jag har att säga! I princip så måste ni det om vi ska ha en demokrati här!" Eller ungefär på det viset... En dagbok - ja, vad är den till för egentligen? Enkelt svar på svår (eller kanske enkel) fråga är - för att visa oss själva att vi finns! Kan det vara så? Fast dagböcker kanske är mer för att visa oss att vi har funnits. Någongång i tiden. En svunnen tid förvisso, men bättre än inget...

Nu hoppar jag.

Jag är mycket för olika "tider" har jag märkt.

Och speciellt 70-talet är jag lite kär i sådär... Jag tycker jag ser det överallt. Det fanns där när jag gick en promenad en förmiddag, det finns på isen, i husen, i naturen, i musiken, i vissa människor och massa saker vi har hemma. Det är lite coolt sådär kan jag tycka...

Jag skulle vilja hoppa in lite där och se 70-talet irl så att säga....






Må detta lov vara för evigt eller till jag har lyckats uppfinna en tidsmaskin. Amen!

// The fool on the ice with red gloves, a blonde friend and two dogs.