Jag redde ut ett trassligt garnnystan här
De senaste dagarna har ett litet drama ägt rum. Inte i mitt eget liv men på ett litet hörn kan man säga så har jag fått deala med ett etiskt dilemma. Att säga att det är ett etiskt dilemma är i och för sig att förminska det tycker jag. Det handlar om tusen olika saker på samma gång men det är ändå intressant nu när vi läser religion att ha ett verkligt prolblem att söka svar i.
Jag har fått höra om och diskuterat detta fram och tillbaka nu 24/7. Jag och den berörda personen har analyserat utifrån hundra olika perspektiv själva, sedan har vi besökt åtminstone två stycken otroligt klarsynta och duktiga hobbypsykologer som har ägnat sin fulla energi och engagemang åt frågan. Fakta har rabblats upp och fogats samman, handlingar har testats teoretiskt och konsekvenserna har analyserats ihärdigt. Allting känns som en enda röra och jag har tappat tråden men aha-upplevelserna har duggat tätt och det var länge sedan jag ägnade så mycket energi och tankeverksamhet åt något som inte rör mig själv. Det känns nyttigt. En sak jag kan konstatera är i alla fall att jag önskar mig lite mer struktur.
När jag hamnar i ovana situationer ägnar jag mig så mycket åt att känna in situationen, fascineras och bli berörd att jag nästan hamnar utanför mig själv. Detta hindrar mig från att faktiskt ta del av det som händer, att interagera. Istället sitter jag och iakttar det som händer runt omkring mig. Det är nog ungefär som att sitta och glo på tv skulle jag tro. Dessutom så vänjer jag mig inte så fort vid nya saker. Jag tycker att allting är nytt som inte tog sin början innan 2007 ungefär. Det är inte precis så att jag har vant mig vid att gå i den skola jag har gått i i två år t.ex. Hur ska detta gå egentligen? Ju äldre man blir desto fortare går ju tiden, det vet alla.
Då Magnus Uggla är lite av min nya idol så poppade den här raden upp i mitt huvud nu - "Jag vill ju läsa, bli en lärd en..."
Hur som helst så är allt för rörigt just nu. Vad ofta det är så att det antingen är fullsmockat eller alldeles tomt! Jag tror jag behöver städa faktiskt. Jag som trivs så bra när det är stökigt i mitt rum...
Nytt fokus: Ingenting
Eller jag vet vad jag ska göra! Skriva ned saker i punktade listor! Självfallet! Jag behöver rader och styckeindelnigar för att fungera. Hur kunde jag glömma det? Strukturen som jag önskade i början av inlägget visste jag inte hur jag skulle få tag på. Kan svaret vara att jag hade glömt bort vem jag var? Jag tror nästan det faktiskt. Herre gud, vad läskigt...
Haha ärligt talat så känner jag mig ganska lättad nu. I know what has to be done. Logik och järnkoll.
Peace out då, homies! Jag lär finnas tillgänglig i skewl efter schemat ett par veckor till och... ring gärna!
Dagens ordmålning
Dagar som förr var få har gått och blivit många nu. Jag är stum men inte döv. Jag är lam men det rör sig fortfarande i mitt huvud.
Smiter jag så vandrar jag omkring fascinerad och betraktar omgivningarna här för jag vill känna mig hemma i den värld som tillhör er som bor i the Salt Lake Baths.
Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått
Idag när jag kom hem tänkte jag lite mer på vilken lång resa jag har till och från skolan egentligen. Vilket slöseri med tid kan man ju tycka, fast jag tycker om det. Samma väg varje dag. Det ger ju också en rutin. Jag tycker om rutiner. Det kom jag underfund med vårterminen 2007 när jag varken gick i skolan, jobbade eller hade någon annan huvudsaklig sysselsättning. Även om jag inte direkt minns så mycket av den tiden om jag inte tänker efter ordentligt så kommer jag ihåg att jag började spela piano varje dag, läsa DN varje dag och så hade jag stenkoll på vad som gick på tv...
Resan fram och tillbaka till skolan är ju för det mesta ganska svår att variera. Visst kan jag välja om jag vill hoppa av vid Nacka eller Sickla station men det är nog också det enda som jag kan påverka själv. Knappt det heller för vilken station som är bäst att gå av vid beror på om det är heltåget, 20-tåget eller 40-tåget. Därför tycker jag det är kul när det händer någonting annorlunda. En dag i förra veckan t.ex. Då gick inga tåg mellan Solsidan och Igelboda och jag var tvungen att gå till skolan. Hade inte det hänt hade jag nog aldrig lärt mig att hitta mellan Igelboda och skolan, haha. En dag för ungefär två veckor sen såg jag en blottare vid Lillängens station. Det var ju också något som "piggade upp". Eller nja, det var mest obehagligt...
Jag tror jag vet nu vad som ska hjälpa mig i skolan - kaffe! För mycket kaffe gör iofs så jag sitter och studsar upp och ned på lektionerna men en lagom dos tror jag faktiskt får mig att koncentrera mig bättre. Både idag och igår hängde jag med ordentligt på alla genomgångar i skolan, haha. Min nya strategi för skolan blir helt enkelt att dricka kaffe, följa med på genomgångarna, plugga på lektionerna och gå på lektionerna.
Jag har märkt att jag aldrig har tid att ens fundera över vad jag sätter på mig för kläder nu för tiden! Tänk om det bara kunde fixa sig av sig självt...
Ett tag vet jag att jag faktiskt nästan var lite orolig för mig själv för jag upplevde att jag hade slutat analysera saker och ting. Tack och lov så känner jag inte så nu. Den perioden är över. Inte för att jag direkt tycker jag analyserar sönder allting. Jag tror snarare att jag är inne i en annan period nu. Just nu är jag inne i den perioden som alltid kommer i början av hösten. Sköta skolan & bli kär-perioden, en mycket angenäm period. Den brukar väl vara till oktober eller november ungefär. Den är den mest tydliga av alla. Den är ju i alla fall den som är lättast att känna igen eftersom den återkommer. Det gör ju faktiskt inte alla. Nu till det jag undrar då - tänker andra också såhär? Årstiderna har ju alla gemensamt ändå och jag tror de påverkar alla så något liknande borde väl andra känna av också. Hm, hm hmm..
Nu kom Gustav in i mitt rum och sa att han hade kommit in på Rytmus! Han är 93:a och har just börjat på Kungsholmens gymnasium på natur/körsång. Gustav gick ju tidigare i en av Eklidens musikklasser och har alltså valt att fortsätta med musiken på gymnasiet. Undrar hur många som gör det när de gått i musikklass i grundskolan? När han skulle välja gymnasie så valde han Rytmus framför Kungsholmen men när man har gått i en skola i nästan en månad och varit inställd på att gå där i tre år så blir det ju lite konstigt att byta bara sådär. Aja, får väl se hur han gör.
Jaha, då var det redan avgjort verkar det som! Nu för en sekund sen kom han in här och sa att han hade kommit in på den kammarkör han sökte till som fanns på hans skola på Kungsholmen. Han var visst tvärsäker på att han inte skulle komma in då det endast var fem personer från fyra klasser som skulle komma in och det var jättepopulärt att söka in. Det gör ju faktiskt Kungsholmen något mer intressant...
Just det, från Idas hus (utanför vilket det växer i princip oemotståndliga krusbär) ropade idag en av de byggarbetare som håller på med huset och se där, Martin, Jennfers killes brorsa jobbade visst med det huset och hade sett mig gå förbi redan tre gånger, haha.
Well, well. Klockan är kväll nästan och nu måste jag ha mitt kaffe.
// Antecknaren
Lika gammal fast mycket äldre
Nu har man någonting nytt påbörjat då igen. Eller så kanske någonting gammalt håller på att avslutas. Det är ju trots allt det sista året på gymnasiet och jag känner det som att det kommer vara slut redan nästa vecka ungefär. Samtidigt vet jag inte om jag kommer lyckas stå ut den lilla tiden som är kvar.
En sak som jag kanske inte har skrivit är att min kusin Emelie skulle flytta in här hos oss ett tag. Hon har redan flyttat ut nu iofs men en vecka bodde hon här för hon skulle läsa på Stockholms universitet. Stadsplanerare ska hon läsa till. Aldrig har vi väl haft det så städat hemma som då! Nu såhär tre dagar efter flytten börjar det sakta men säkert förfalla igen.
Jag räknade ut igår att om jag får MVG i alla restrerande kurser på gymnasiet så kan jag max få 18,7 i betyg tror jag det var. Awesome. Not.
Jag har i alla fall lyckats skrapa ihop mina 2500 poäng nu vilket är en lättnad ändå. Vår syv på skolan är inte direkt att lita på så det gäller att fixa allt det där själv.
Nu såhär i september sörjer jag att blåbärssäsongen är över. Mamma pratade om att plocka lingon men jag vet inte, det är ju inte riktigt samma sak. Lingon är inte lika goda och finns inte i lika stora mängder som blåbär. Några bär jag däremot gärna skulle plocka är min kompis Idas föredetta krusbär. Föredetta eftersom hon har flyttat därifrån och därmed inte är ägare till bären längre. Hennes hus stod tomt i nästan två månader och jag kände mig som Tommy och Annika i Pippi när de stod utanför Pippis hus och undrade vem som skulle flytta in varje gång jag gick förbi. Nu är en byggfirma i full gång med att göra nånting på utsidan av huset. De har täckt hela fasaden med någonting. Det ser ut som att något stort projekt är på gång. Jag följer allt som händer med stor spänning.
En sak jag irriterar mig på varje morgon är att jag inte kan hitta varken mina svarta le coq sportif-skor eller skosnörena till mina converse! Alla skor jag har att använda får jag skoskav utav. Ett elände alltså.
Jag har upptäckt att jag har blivit en del av en ny grupp. Jag är otroligt glad över det. Nej, förresten, två nya grupper. Peter kallar det för ett "thirdwheel-jobb" för min del men jag har börjat tycka om den här gruppen. Nu skulle det vara väldigt tråkigt om den försvann faktiskt. Vad tomt det skulle bli om det tog slut. Jag som precis har börjat vänja mig.
Det är så skönt nu att jag har börjat gå och lägga mig i tid. Klockan 22.00 ligger jag typ i sängen och sover. Helt fantastiskt. I lördags när jag och Jennfer var på den trevliga lilla lokala festivalen här så gick vi hem klockan elva och gick direkt och la oss för att sova. Jag är imponerad över oss alltså. Jag är rätt imponerad över att jag har 100% närvaro i skolan också. Det ska bli kul att se hur länge det går att hålla.
Nu är vi ju också inne i en årstidsväxling. Jag som tycker vi har haft sommar en hel evighet nu ser faktiskt fram emot att få ta fram höstkläderna. Det blev så tomt när jag bara för några timmar sedan plockade undan mina vinterjackor från hallen här hemma. Mamma tyckte att det liksom inte var vinter längre. Jag kontrade med att det faktiskt just höll på att bli dags att ta fram dem.
Mamma är ju helt hysterisk nu för vi ska ha den här konstrundan här hemma. Typ ALLA möbler ska flyttas bort från vardagsrummet och bort till alla möjliga delar av huset, fönsterna ska putsas, gräsmattan ska klippas osv. och alla tvingas hjälpa till med det här. Jag, mamma och pappa har släpat en massa bokhyllor och grejer. Usch och fy. Men på lördag ska det vara klart. Jag ser fram emot att få mina tavlor inramade också!
Vår tvättmaskin är fortfarande sönder förresten. Som tur är så har vi ju en till och sen ska vi ta hem den vi har på landet också. Fast vi måste ändå köpa en ny. Jag och mamma tycker vi borde köpa en till dusch också...
Just det! En helt galen grej är ju att matta glödlampor har förbjudits! De slutade att säljas igår. Smart, verkligen. Sen ska ju typ alla vanliga glödlampor förbjudas och ersättas med lågenergilampor. Jag läste en insändare i DN som skrev att vi nordbor kommer att förlora på det här. Vi har det mörkare och kallare än övriga EU där samma förbud införs och vi behöver det ljus och även den värme som glödlamporna avger. Om vi istället börjar använda en massa lågenergilampor som inte avger samma mängd värme kommer vi att behöva kompensera värmeförlusten på annat sätt och det blir inte mindre kostsamt eller mer miljövänligt. How nice liksom.
JAG SAKNAR 90-ORNA!
Det värsta är väl när alla försvinner och man inte vet var de har tagit vägen?
Mr ?
Det är bara jag som är konstig men jag tycker den här bilden är rätt rolig faktiskt. Det där ska alltså föreställa alla människor som ringer på min mobil.
Obligatoriska sommaraktiviteter
Nu verkar det som tvättmaskinen här är sönder. Mamma och pappa håller på o grejar med den just nu. Det är fasligt vad ofta de där maskinerna ska gå sönder. Det känns som det är säkert en gång i månaden som antingen tvättmaskinen, torktumlaren eller diskmaskinen är sönder.
I alla fall så har jag funderat på vad jag ska göra med mina blåbär. Det alternativet som känns mest lockande är att göra sylt. Blåbärssylt är nämligen sjukt gott att blanda med vaniljglass. Förra året hade jag tänkt plocka blåbär för att sylta men se det året fanns det inga. Jag gick ut i skogen och letade men hittade ingenting. Så olika det kan vara.
Just det, jag hittade några gamla kort idag också. Eller mamma hade hittat dem först. Innan jag åkte till landet förut så hittade jag ett videoband där jag, Gustav och Vilhelm stod och dansade till smurfhits! Haha. Vi dansade i säkert en halvtimme innan vi tröttnade. Det var Thomas som hade kopplat vår videokamra till tv:n och videon så vi såg oss själv på tv:n och så spelades det in på videon. Videokamran stod på tv:n så vi kunde dansa hur länge vi ville i princip. Det var kul att se hur lik jag var Vilhelm på den tiden. Precis samma rörelsemönster och humor!
Ja, se där. Nu har det gått en tid sen jag skrev och jag har nyligen varit ute och plockat mina kära blåbär. Den här gången med stövlar, regnbyxor, fleecetröja, myggstift och mygghatt! Det var otroligt skönt att slippa myggen i ansiktet kan jag säga... Det enda jag saknade var plasthandskar för att slippa bli blåbärsfärgad om händerna.
Jag har varit och badat också. Jag har nästan bara badat i 24- och 25-gradigt vatten den här sommaren. Fast den här gången var det snarare 21-22. Det var mycket mer uppfriskande och riktigt skönt faktiskt. Det kallaste i år för mig är 19 grader som det var på landet förra veckan.
När vi var och badade pratade jag och mamma om att vi måste måla nu i sommar. Måla akvarell alltså. Mamma och jag ska vara med i en konstrunda i höst. Den ska hållas nån gång i oktober eller september. Kommer inte ihåg vilket men då i alla fall så ska vi omvandla vardagsrummet till ett galleri och folk får komma liksom på vernissage och se våra tavlor.
Det var allt för den här gången. Är det någon som har märkt att jag blivit bättre på att uppdatera?
Sommarisolation
Idag har jag varit ute och plockat blåbär! Det var fantastiskt hur mycket blåbär det fanns och stora var de också. Plockade en liter. Tyvärr fanns det ungefär lika många myggor som det fanns blåbär och jag blev rejält stucken. På halsen och i handflatan fast mest av allt ville de visst sticka mig i rumpan. Härliga små varelser det där...
När jag kom hem upptäckte jag att jag precis hade missat "Upp till kamp" som jag så gärna ville se. Det hade jag helt glömt bort. Innan vi gick hade Vilhelm både lyckats ha sönder ett Gameboy Andvance DS samt tappat ett gameboyspel under springorna på vår altan där man inte kan komma under. Som tur var så gjorde det inte så mycket eftersom det är billigt att köpa nytt begagnat. Men ändå, vilken otur.
Han blev dock på bättre humör när vi kom ut i skogen. Han ville aldrig sluta plocka blåbär. Gustav däremot tröttnade efter drygt 5 minuter. Vilhelm började då predika om blåbärens goda inverkan på hälsan och rådde Gustav att åtminstone äta lite bär. Jag blev superförvånad över Vilhelms entusiasm då han inte alls har varit pigg på sådana här aktiviteter förut men det var väldigt roligt att han tyckte det var kul. En sak jag gick och grubblade över lite grand i skogen var - plockar folk blåbär nu för tiden? Hur vanligt är det och i vilka åldrar är det mest populärt?
Den senaste tiden har jag funderat på om man kanske skulle skaffa sig ett jobb. Jag har ju aldrig jobbat - alls. Nu känns det som alla i min ålder jobbar och har haft flera jobb och jobbar flera veckor på sommaren. Kanske vore det på tiden att jobba lite... Ett sommarjobb på en vecka eller två hade inte suttit helt fel. Däremot vet jag inte om jag kan jobba under terminerna eller ens på de övriga loven. Man har ju så fasligt mycket skolarbete att göra jämt! Skolan måste ändå gå i första hand. Jag skulle verkligen ångra mig om jag jobbade när jag egentligen skulle behövt plugga. Aja, något att fundera vidare på...
Just det, jag har ju varit på landet de senaste två veckorna (förutom förra helgen då jag var i Karlstad). Det kändes ganska märkligt att komma dit igen. Förr var jag ju där ca 7 veckor varje sommar utan att komma hem en enda gång. I princip helt isolerad. Mina kompisar brevväxlade jag med men vi sågs aldrig. Man levde verkligen ett annat liv varje år i en period som jag då ansåg vara en mindre evighet... Jag minns att jag varje sommar kom till en punkt då jag tyckte det var så länge sen jag var i skolan så jag fick en otrolig längtan efter att få börja igen. Det var en fantastisk känsla att varje år få åka hem (självklart sent på kvällen dagen innan skolan började) vilket alltid kombinerades med busskortsköp inför höstterminen på T-centralen och att känna lukten av "hemma" som man bara känner när man kliver in genom ytterdörren efter att ha varit borta en längre tid.
Den här gången åkte vi hem precis när man hade börjat känna sig som hemma där. Hängmattorna var uppsatta och "lekstugan" i ordning med tv och nybäddad säng. De två sista nätterna sov jag där inne istället för uppe i huset (lekstugan är alltså inte så liten utan rätt stor..). Krusbären var mogna, jordgubbarna var mogna, de röda vinbären var mogna... En liten nyhet den här gången var att vi hade internet för första gången. Jag minns när vi bara hade ettan och tvåan på tv:n. Tvåan var lite brusig men ettan funkade fint... Utedass hade man och verkligen inget internet... Fast telefon har vi däremot alltid haft även om den knappt används. Nu är det dags för den att åka ut. Fasta telefoner börjar ju faktiskt bli överflödiga i dag. Tänk så det kan gå...
Nej, dags att göra något vettigare. På återseende.
Andrahandsläsning en dagsregnsdag
Jag vet inte varför men jag har fått allergi mot korta blogginlägg skrivna av mig själv.
Den sista tiden har vår tomt successivt blivit mer och mer fylld av saker som inte ser ut att höra hemma där. Denna kännbara felplacering gör att det ser väldigt skräpigt ut. Anledningen till alla felplacerade saker är att alla dessa prylar är gåvor från min väns familj, min vän som skulle flytta alltså.. Ett tag såg deras tomt ut sådär, nu är det vår tur istället..
En grej har vi däremot blivit av med. Det var en gammal frys som vi hade i förrådet. Den var det en annan granne som ville ha. Detta har fått mig att fundera lite över "prylars" värde för folk. Kan man ge bort och sälja saker hur som helst? Jag känner ändå ganska starkt att mina saker är just MINA saker. Vissa saker känner jag så starka band till att jag måste ha dem intill eller i sängen när jag sover. Det kan vara stora högar av grejer alltså...
Mamma pratar om att hon vill sälja saker på blocket. Ut med gamla soffan, sängen etc och in med nytt (eller gärna något antikt som hon har hittat på auktion och renoverat). Hon tjatar också på att jag ska göra om i mitt rum. Problemet är ju bara att det är för sent. Jag har haft mitt rum såhär i över 16 år och kan inte minnas att det har sett annorlunda ut. Då är jag inte heller särskilt öppen för att ändra på det faktiskt.
Det är också frågan om vem som ska ha vilket sovrum. Gustav vill ha mitt rum för det är minst och således det som är mest lättstädat (tror han). Jag vill också ha mitt rum eftersom jag alltid har haft det. Vilhelm vill väl egentligen ha det rummet han har för att använda som förråd för hans grejer ungefär. Sover gör han helst uppe bredvid mamma. Själv sov jag nere i vardagsrummet första halvan av det här året men har nu flyttat upp och Gustav sover sedan flera år tillbaka i Vilhelms rum. Hans eget står helt öde. Det är aldrig någon som går in där. Låter det krångligt?
Men tillbaka till prylarna..
Det är ju otroligt hur dödsbon kan säljas hela rakt av. Tänk om alla ens egna grejer bara skulle auktioneras ut eller till och med hamna på soptippen! Men alltid finns det ett överskott på saker verkar det som. Alltid har man något att göra sig av med. Många har ju börjat tänka på det här nu att det kanske inte är så dumt med byteshandel och 2nd hand. Det har ju blivit oerhört populärt. En motreaktion mot konsumtionssamhället? Det här är ju visserligen konsumtion fast grejerna byter ägare några gånger innan de kasseras och ersätts med nytt och därmed slösas det inte på resurserna i samma takt. Man blir andrahandskonsument, tredjehandskonsument osv istället..
För mig är det en ny tanke att sälja saker jag inte behöver eller vill ha längre. Förut har allt sparats på och jag har väl knappt slängt och inte alls sålt en enda sak. Ibland har mamma kastat kläder som jag har vuxit ur eller helt sonika gett bort dem till mina syskon. Då blir jag helt vansinnig! Det är ju MINA kläder!
En dag på sommaren år 2000-nånting gick jag till något ställe i stan. Det var någon välvillig människa som hade kommit på idén att samla ihop begagnade kläder som man kunde få ett plagg av i byte mot ett annat plagg, vilket som helst som man själv tog med sig. Jag vet inte vem jag ska idiotförklara - mig själv - eller den välvilliga människan. Kläderna som fanns där var fruktansvärda. Inte på något vis bättre än det värsta jag själv kan rota fram i valfri garderob hemma. Självklart var det väl rena paradiset för sånadär lustiga människor som vill ha en "unik" och "personlig" stil, dvs såna som tar på sig vad som helst med de enda kraven att det ska vara omodernt, omatchande, klumpigt och jättefult. Ingenting jag gör om, faktiskt.
Om jag hoppar tillbaka till mitt eget rum igen så är jag lite kluven ändå.. Kanske vore det trevligt med nya tapeter, ny säng, ny garderob och sådär.. Ny säng i alla fall lätt. Sover riktigt illa i den här. Det var därför jag sov i vardagsrummet så länge. Sov även en längre period i pappas säng förut när han också tillfälligt hade bytt sovrum. Jag tror faktiskt bara det är mamma som faktiskt hela tiden har sovit där hon ska!
Just det, jag som ju engagerar mig väldigt mycket i vädret måste ju bara kommentera lite. I över två veckor var det sol och mellan 25 och 30 grader. Solen gick inte i moln det minsta lilla och mamma och jag var och badade 14 dagar i rad. Det är härligt med en sån period och det är då man undrar varför folk åker utomlands på sommaren. Jag och mamma är dessutom levande badtermometrar och jag kan säga att det var faktiskt 25 grader i vattnet när vi badade flera gånger. Überhärligt såklart. Ännu ett ändå relativt extremt väder att njuta av! Och efter sol kommer regn... Nu har det varit dagsregn och superdåligt väder några dagar. Härligt tycker jag! Började tröttna på solen. Det fina vädret ställer liksom en massa jobbiga krav på en. När det är extremdåligt väder kan jag iofs också känna ett visst krav på att ta vara på det också, men men.. Man kan ju också se det som ett ypperligt tillfälle att kolla på film och spela spel! Eller kanske läsa en bok...
Tror faktiskt jag kan nöja mig med den här längden på det här inlägget för idag.
Sov nu, förbaskade nattugglor!
Jag fastnade någonstans på vägen
I alla fall
Vilhelm fyller år idag, eller liksom på den dagen som precis har varit. Den 9e juli. Jag känner mig nöjd och belåten som förevigade vårt firande med några bilder och en video. Då kan man liksom bevisa att man har gjort något. Att han faktiskt fyllde år i år också. 13 år, herre jösses...
Det är lite läskigt med sommarlov tycker jag. I alla fall i år. Jag har ju ingen vettig sysselsättning att ägna mig åt och när jag inte har det kommer jag hela tiden på mig själv med att tänka på skolan. Jag stressar upp mig över saker jag inte borde behöva tänka på för tillfället med andra ord.
Även perioder av sommarlovet då jag är hemma brukar jag sysselsätta mig med någonting. Väldigt intensivt brukar jag syssla med något av följande: läsa en bok, brodera, sticka, spela datorspel etc. Det blir som små projekt. Håller väl på med ett sådant i upp till en vecka kanske. Under terminerna har jag spelat piano väldigt intensivt på samma sätt ungefär. Har inte kommit igång med någonting nu än. Fast jag ska nog ta o göra det.
Jag har börjat skriva jättekorta inlägg :O Dear God, vad händer med mig?
Less
Det äckliga är att alla förstår.
Magnus Uggla
I alla fall. Detta blev mer midsommar än vad jag trodde men jag saknar en person...
Vet inte om det var en bra idé att skriva blogg men en grej som är bra är att man måste skärpa sig lite så man inte skriver helt tokigt. Det orkar jag faktiskt med. Undrar om man kan skärpa sig såpass så man blir helt bra liksom?
Kan man skärpa sig till vad som helst?
Det är faktiskt en grej jag har undrat över. En tjej som gick i min klass en gång sa att hon skulle skärpa sig när det gällde en viss sak men sen sa hon att det gick ju liksom inte. Undrar hur det är egentligen?
Nu är klockan 02:45.
Ja, som någon kanske har märkt så gillar jag Magnus Uggla mer än någonsin. Jag har lyssnat på honom mer än någonsin förr. Jag blir fascinerad av hela honom tror jag. Han är ju så rå liksom fast ändå genialisk. Det tycker jag om. Att man kan kombinera olika saker som kan tyckas paradoxala är inspirerande. Det känns nytt fastän det är typ 30 år gammalt det här. Jag ser honom på ett annat sätt nu.
I vilket fall borde jag sova nu.
Jag älskar "Varning på stan" !!!!
Den är rolig, kan du förstå hur?
Haaaaaaaaaaaaahahahahahahaah
Okej, godnatt! Du osköna!
Jag var inte klar
Det blev inte längre än såhär
"Asså de känns skönt o vara tillbaka asså"
Koffeinkicken gör så jag liksom får ont i magen och blir väldigt förväntansfull. Det är precis som att så fort jag druckit kaffe väntar sig kroppen att något särskilt ska hända. Jag blir liksom väldigt uppspelt, men det brukar ju liksom lägga sig efter ett tag. Och visst, oron i magen är så gott som borta, men jag kan ändå inte sluta tänka på att det ska hända något!
Nu är klockan snart 00:00 liksom och jag känner mig sjukligt förväntansfull. Eftersom jag just insåg att det här inte var helt okej bestämde jag mig för att blogga om det och stå emot abstinensen. De senaste dagarna har jag tänkt på att jag inte analyserar saker lika mycket som jag gorde förut. Det tyckte jag lät ohälsosamt, ja rent utav farligt. Därför vill jag börja analysera mera igen!
Jag tycker inte om beroenden i någon form. Abstinens kan inte jag se att det skulle kunna finnas utan ett beroende. Ingen rök utan eld med andra ord. Man blir ju beroende av kickar av alla de slag och nu har jag väl gått och blivit beroende av nånting så diffust som "att göra något på kvällen". Herre min skapare, haha. Jag tror jag får ta och lugna ner mig lite!
Då allting handlar om mig också så känner jag mig djupt egocentrerad. Är det så att jag i någon mån vill vara deppig och säga negativa saker om mig själv? Jag som just trodde att jag var ganska stabil i psyket. Ingen aning om det stämmer eller inte.
Idag fick jag reda på att min bästastebästa vän sedan födseln ska flytta! Det är bara så overkligt! Helt sinnessjukt. Vi har alltid i hela våra liv bott i samma hus och våra mammor har varit kompisar och sådär. Hon och hennes familj har ju liksom alltid funnits där och jag har så fruktansvärt många och fina minnen från just det huset där de tack och lov fortfarnde bor än så länge. Att få det här beskedet var som att få höra en dödsdom. Det är bara att vänta in döden liksom.
Denna flytt fick mig att tänka på hemska saker. Jag är fruktansvärt konservativ på många sätt. Jag vill att saker och ting ska vara som de alltid ha varit. Jag vill ha kvar alla mina vänner som jag alltid har haft. Jag vill till och med att folk jag brukar ha omkring mig men som jag aldrig pratar med eller har någon egentlig relation till ska finnas kvar där för evigt. Jag tycker inte om förgängligheten som följer med en överallt. Jag vill ha trygghet. Mycket trygghet. Saker ska vara beständiga. Helst vara för evigt. Okej, jag kanske överdriver en smula, men det är ändå ett tydligt drag hos mig.
Jag kom på hur maktlös man är. Även om jag bor kvar för evigt kan jag inte hindra andra från att flytta. Om man själv står kvar på samma ställe men allting runt omkring en förändras så befinner man sig ju inte på samma ställe längre i alla fall liksom. När min vän flyttar förlorar även mitt eget hem lite i värde för mig personligen. Mitt hem som jag såg som en beständig trygghet var kanske inte är så beständig trots allt.
Även det hårdaste materialet kan brytas ned till mycket små beståndsdelar. Berg blir till sand. Ett finhackat mjöl är det som blir kvar när allting är genomarbetat. Lite så känner jag mig nu. Som en påse mjöl. Jag har alla bitarna av det som en gång fanns men de är oigenkänneliga och omöjliga att foga samman igen. Hade ingen aning om att det här skulle kunna ta mig så hårt. Hade inte ägnat en tanke åt att det här över huvud taget skulle kunna inträffa för den delen heller.
Natten till idag sov jag kanske 1-2 timmar. Jag har nog kanske aldrig sovit så lite och nu känner jag av sömnbristen ganska ordentligt faktiskt. Det är lite läskigt.
Aja, hur som helst så ska jag nog avsluta inägget här innan jag somnar.
Vi tar det en annan gång, som jag brukar säga!
Leave it! Shut up and sleep!
Lekstuga för ex-påskkäringen
Ett tag sen sist.
Klockan är 21:17.
Jag är hungrig.
Idag är det skärtorsdagen. Förr i tiden betydde det någonting. Det betydde att man fick klä ut sig och gå och ringa på varenda dörr i Kolarängen. Det var roligt. En höjdpunkt på året som man inte gärna missade. Nu har jag inte märkt av det alls. Ingen har kommit och ringt på vår dörr ens. Tråkigt. Konstigt när en tradition man alltid haft försvinner. Skulle aldrig klara mig utan julafton till exempel. Julafton är hos Maria och Peter, annars är det ju inte julafton liksom.
Påsk är oroliga tider. Det är lite deppigt faktiskt. Mest oroligt. Måtte jag klara mig igenom påsken utan tragedier i år.
Lovet verkar bjuda på varannandagsväder. Varannan dag sol, varannan dag mulet och eventuellt regn. Men det gör inte så mycket. I luften känns det ändå att det är vår, nästan sommar. Knastokigt.
Jag har börjat titta på Robinson. Det gjorde man ju för typ 15 år sen. Inte trodde jag väl att det skulle vara något att ha nu. Först kändes det lite sådär, men nu efter att ha sett två program så är jag fast. Bästa är ju Erik, han med skånsk dialekt, piercingar och nån icke-het frisyr. Nu hejar jag på honom, haha!
Jag är lite förvånad att jag tycker Caroline af Ugglas låt kan vara bra. Men om man tänker efter så är det ju bara låten jag gillar. Inte henne, inte hennes röst, inte hennes framträdande. Så att så konstigt är det kanske inte.
Lykke Li, Lykke La, Lykke Lo, Lykke Le
Omom momanon kokanon soskokrorivova popå rorövovarorsospoproråkoketot äror momanon lolitote soskokilolloladoddod totycockokaror jojagog!
Aja, nu har jag väldigt roligt så det kanske är dags att lämna cyberspace för ett tag.
L-I-T-E K-U-L F-Å-R M-A-N V-Ä-L H-A
tjena
Skolfrågor kommer i första hand
Hej
Igår var jag i skolan. Idag inte. Jag kommer imorgon för jag måste hämta mina matteböcker om inte annat...
Nu skulle det vara trevligt att ha körtkort faktiskt. Just det, jag bara måste kolla på "Sveriges värsta bilförare" som är på torsdag! :P Ibland känns det lite övermäktigt med allt man måste kunna, men det är väl meningen att det ska gå att klara av att lära sig det iaf...
Igår när jag var i skolan kändes det som att det var säkert tre månader sen jag var där sist, märkligt...
sss
Imorgon ska jag åka med pappa o kolla på en fiol som eventuellt ska inhandlas. Sen måste jag bara ringa till nån så jag får börja spela också. Och kören... och gymet och dansen... mycket är det jag vill göra. Det enda som blir gjort är massa pianospel, vilket iofs inte är så dumt. Mamma har tagit reda på telefonnummer till några olika pianostämmare också så snart kanske det låter bättre ;P Nu kan jag ungefär 2/3 av Strauss-valsen utantill haha, massa egna kompositioner är också på g. Så tråkigt bara att ingen vill höra!
Jag har fått en ny favoritlåt.. eller två faktiskt. Eftersom jag upptäcker alla låtar säkert minst ett år efter de kom så är det nu Håll mitt hjärta av Björn Skifs och Viva la vida av Coldplay. Och det var jätteintressant förstår jag.
Nä den här veckan började dåligt och har fortsatt i samma anda. Hoppas det händer något som får mig att se på omvärlden med lite blidare ögon imorgon.
Det är SJUKT vad bruna alla tjejerna i klassen är alltså. Hård konkurrens, haha
Jag önskar att min mobil kunde gå sönder.
Idag läste jag lite intressant historia om Älta och Saltsjöbaden. Älta hade tydligen funnits hur länge som helst medan övriga Nacka låg under vatten och saltis hade funnits i drygt hundra år bara. Knut Wallenberg var den som planerade och lät bygga hela dåvarande Saltsjöbaden med inspiration från USA. Storstadsborna skulle komma ut till vattnet och den friska luften. Är det inte så än idag att man vill just det? Jag skulle ju kunna tänka mig att flytta lite närmre åt det hållet iaf...
Dessutom läste jag att Saltsjöbaden hade fått en ny skola för ett år sen. Katastrof säger jag. Försvinn!
Kunskapsskolan liksom... illa. Det är väl den som får Samskolan att profilera sig så mycket nu. Jag tycker inte om den här hetska konkurrensen mellan skolor. Men i regel (min regel) så är det de skolor som gör mest reklam för sig som är de sämsta. Jag tycker alltid lika synd om de stackare som ska välja gymnasieskola. Det är så lätt att bli lurad känns det som... Det är så mycket löften och skolornas marknadsföring börjar mer och mer likna illaluktande valkampanjer. Skäms
Men - Samskolan in my <3 haha! Lokalpatriot som jag ändå är så har jag börjat utvidga mina vyer, om än bara inom kommunens gränser då, men jag har tagit till mig Saltsjöbaden faktiskt. Det känns mysigt! Särskilt Saltsjöbanan tycker jag är vacker - på utsidan iaf... Så fuck Danvikslösen, tunnelbana till Älta (som tydligen var planerat redan på 60-talet, tack gode gud att inte det blev av!) och andra förändringar som jag inte tycker om. Stensö skola ska byta namn till något i stil med "Strandparksskolan". Så naivt att tro att ett annat namn ska ge skolan bättre rykte. Själva "Strandparken" ska ju också byggas någonstans. Det kan nog bli snäppet trevligare än namnbytet på den intilliggande skolan iaf om jag nu ska visa mig positiv till åtminstone en av alla de miljarder förändringar som man drabbas av dagligen.
Annars tycker jag om lite såna här småmissar. Vardagshändelser som är något utöver det vanliga. Brandlarm i skolan, bussar som kör fel, andra störningar i trafiken, extrema väderförhållanden osv. Det får mig att känna att alla sitter i samma båt liksom. En slags gemenskap och man blir påmind om att människan kanske faktiskt inte styr allt i hela världen.
Jahapp, så var man anmäld till högskoleprovet också! Jag blev riktigt nervös nu faktiskt. har inte tänkt så jättemycket på det innan, men nu så...
Aja, kan vara dags att tänka på refrängen så att säga... som sagt så hade jag tänkt fylla morgondagen med i alla fall en lektion i skolan, även om den börjar klockan 12.00 så kan det vara värt att gå o lägga sig nu.
God afton
Handbok i konsten att planera
En lördag som denna är så välkommen så... Jag har faktiskt gjort nio uppgifter i matteboken haha. Det känns riktigt befriande. gjorde lite uträkningar också för planeringen av räknandet fram till provet som vi har fredag v. 8. Jag såg att jag hade 33 dagar på mig att lösa 255 uppgifter, min genomsnittliga tid för att lösa en uppgift var 10 min (en hel evighet!!) så att lösa alla de här 255 talen skulle alltså ta 42,5 timmar... delat på 33 dagar.. Det skulle betyda att jag måste plugga matte en och en halv timme om dagen de närmsta 4 veckorna ungefär, inklusive helgdagarna. "Yes!"
I alla fall...
Jag känner mig förkyld igen! det är ju inte klokt... inte jättebra att vara ute på krogen då heller... i tio minusgrader vandrade man omkring. Jag har faktiskt frusit nästan konstant i en vecka nu. Konstigt att jag är sjuk ofta?
kollade lite på musikhögskolans hemsida för nån dag sen och såg att det fanns en kompositörlinje! Perfa tänkte jag innan jag såg vad som ingick i intagningsproven... massa saker som jag aldrig hade hört talas om och egna kompositioner ville de ha från en också. Egna kompositioner kanske inte är högt ställda krav på någon som vill bli kompositör men ändå... undrar vilken nivå man väntas befinna sig på. jag har väl tur att jag kan noter ändå...
jag börjar få lite småpanik sådär över vad man ska göra efter gymnasiet. måste ju kolla alla möjliga och omöjliga vägar att gå.. inte för att jag själv har bråttom men alla andras studentexamen får mig att börja tänka. för dem som eländet faktiskt är aktuellt för verkar frågan inte särskilt beklämmande dock...
man brukar säga att årsskiftet är en tid för förändringar. jag tycker nog snarare att ett nytt år betyder att gå tillbaka till det gamla vanliga.
hmm.. en liten fundering... det kanske skulle vara snyggare om jag faktiskt skrev med stor bokstav i början av en mening och inte skrev en miljard punkter vid fel ställe............................................................................................................................?
weeeeeeeeell, well, nej förresten det skulle se förjävligt ut.
håll i hatten mina kära vänner, för det blåser!
Istiden är tillbaka!
Det har ju liksom inte varit vinter på tre år nu...
För första gången på mycket länge kan man också stiga ut på isen som hunnit frysa sig tjock av alla minusgrader. Det är det jag gillar allra mest! Jag kan faktiskt inte minnas att det har varit såhär någon gång tidigare. Det har det ju, men inte i mitt korta liv tror jag. Inte så att det har etsat sig fast något minne av att det har varit så pass kallt så att sjöarna har frusit utan att det har kommit någon snö och förstört alltihopa. Nu kan man äntligen åka skridskor på sjön!
Jag är helt tagen av detta faktiskt! Alla ger sig ut på sjön, fullt av människor (främst barnfamiljer och såna där friluftsmänniskor då såklart, men så en del vanliga dödliga som jag, mamma & co) och man ser sidor av lilla Älta som man aldrig sett tidigare! Undrar hur de som bor precis vid strandkanten tycker om att det har blivit ett promenad/skridskostråk precis utanför huset... Nu kan man utforska badplatser som man kan besöka i sommar, haha, men det bästa av allt är ju att jag och min kompanjon jennfer (!) kan mötas på endast en kvart över isen!
C'est très formidable!
Sen får man ju hoppas att det kommer lite snö också så man kan åka skidor. Eller ska vi ha en skridskovinter endast kanske? Inte så jättedum idé det heller eftersom det händer så sällan.
Ja, nu har jag börjat bli friluftsmänniska nästan också känner jag, eller kanske inte men jag bara älskar de här minusgraderna! Det är lite extremt. Inte egentligen, men känslan finns där.
Å. Ja. Å. Ja.
Nä, jag tycker inte om att blogga längre för jag har ingenting vettigt att skriva. Jag tänker för mycket och sen tänker jag för lite och det går inte ihop sig någonstans. Man kanske skulle skriva lite dagbok istället bara för att få upp nånting liksom eller starta en blogg som verkligen ingen vet om. Nu är jag ju iofs osäker på om det är någon som vet om den här bloggen ens haha, men ändå.
Just det, det är faktiskt en intressant grej att jämföra dagböcker med bloggar. Vad skiljer sig och vad är likt. En dagbok ska ju vara så privat som möjligt medan en bloggare ofta strävar efter att få sin blogg så publik som möjligt. Det måste ju påverka bloggaren eller dagboksförfattarens skrivstil och innehållet något. Eller ganska rejält. Eller jag kom på en grej. Vissa skriver ju bara precis vad de har gjort under dagen! En typisk dagboksbloggerska, för det är ju bara tjejer som gör det, eller hur? *blink, blink* eller *host, host* eller haha
En blogg är ju mer att visa upp sig på. "Här är jag! Hej världen! Läs vad jag har att säga! I princip så måste ni det om vi ska ha en demokrati här!" Eller ungefär på det viset... En dagbok - ja, vad är den till för egentligen? Enkelt svar på svår (eller kanske enkel) fråga är - för att visa oss själva att vi finns! Kan det vara så? Fast dagböcker kanske är mer för att visa oss att vi har funnits. Någongång i tiden. En svunnen tid förvisso, men bättre än inget...
Nu hoppar jag.
Jag är mycket för olika "tider" har jag märkt.
Och speciellt 70-talet är jag lite kär i sådär... Jag tycker jag ser det överallt. Det fanns där när jag gick en promenad en förmiddag, det finns på isen, i husen, i naturen, i musiken, i vissa människor och massa saker vi har hemma. Det är lite coolt sådär kan jag tycka...
Jag skulle vilja hoppa in lite där och se 70-talet irl så att säga....
Må detta lov vara för evigt eller till jag har lyckats uppfinna en tidsmaskin. Amen!
// The fool on the ice with red gloves, a blonde friend and two dogs.
En liten reflektion över tiden
Imorgon har vi julavslutning. Helt fantastiskt, fast egentligen känns det som att det redan har varit lov sen igår eftermiddag då det sista provet och därmed det sista skolarbetet var gjort för den här terminen.
Icke desto mindre har man ju en hel hög med skolarbete ändå, men det får nog ta och vänta ett litet tag. Behöver hinna hämta andan ett tag känner jag... Hah, a, det här blev ju ett särdeles tråkigt inlägg måste jag ju säga. Jag tyckte jag hade något att skriva om, men det var mest vardagliga saker jag hade in mind..
En liten sak kan jag iofs kanske ändå nämna...
En ny tid har kommit.
OCH
Jag tycker det går bra nu. Värderingar har omvärderats, prövningar har genomförts och beteendemönster har ändrats.
Nu är det bara att flyta på vågorna.
Wow
Så alla som har en blogg som är äldre än 2 månader kan gå in på www.fargadelinser.com och få ett par egna färgade månadslinser gratis! Bra va?
I like it. Oh yes.